jag vill ha dig. jag har dig. varför är det då så svårt?

jag tjatar mig trött. sliter ut ditt namn. längtar efter din famn. dina fina klappningar. DIG. men det är inte till dig jag skriver. jag skriver till mig själv, och kanske någon annan som råkar läsa mitt ältande.

det är så mycket som försigår i min hjärna som jag inte vet att jag tänker. jag tänker på dig för mycket för mitt eget bästa. jag tänker på "oss" som aldrig kommer bli VI.

inte på riktigt men jag kan låtsas. det är jag bra på. leka, låtsas och lämna. alla ell.

jag förstår inte vad det är jag är rädd för. du känner mig och jag känner dig. samtidigt är det så mycket vi inte vet men det är det som är spänningen. jag trodde att jag var en person som behövde spänning hela tiden. nu har jag insett att det inte alltid behöver vara så. jag behöver också känna mig trygg. det gör jag med dig. det är kanske därför jag vågar mer med dig.

du får mig att känna mig trygg.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0