daynight

och så inser man att det största egot av alla är personen man bor med. som bara pratar om sig själv. avbryter. skrattar åt sig själv. skrattar med sig själv. självupptagen. fixerad.

och det kanske värsta är att jag har blivit så. jag har blivit den som avbryter. den som är självupptagen och ofokuserad. fy fan. det gör mig så arg. mest på mig själv. jag borde nog flytta.

och jag vill bara sluta vara en sådan jävla mes som inte inser hur runtdonad jag blir hela tiden.

och kanske den värsta sortens allergi är att bli runtbossad. sköt du ditt, så sköter jag mitt. men det är inte så jävla lätt. jag orkar inte bråka. mest nu för att jag inte bryr mig. faktiskt, helt seriöst, ärligt, innerst inne. jag bryr mig inte. hör du det, JAG BRYR MIG INTE!!

och det sorgligaste av allt är att jag är så dålig på att ljuga. det är klart som fan att jag bryr mig. men det är inte bara ditt fel. kanske främst mitt, för att jag gör det dåliga. sen är det andra saker, i huvudsak två. inga småsaker. jag som alltid brukade gå o samla på mig dem, småsakerna som gjorde livet surt. eller lyckligt!

jag bryr mig så att mitt hjärta värker, ögon svider och sömnen aldrig vill infinna sig.

jag kanske borde gå av. bara sådär.